Hunden

Historik

Rasbeskrivning

Valpar

 

 

 

 

 

1980-tal

Ryktet om ”hälleforsaren” som en frisk, stark och duglig jakthund på älg hade spridits bland många jägare redan under 40- och 50-talen och ett stort antal av de hundar som genom åren fötts fram hade väl motsvarat de jaktliga krav som ställts på dem. Trots att viss ”buskavel” förekommit hade hundarna till typ och jaktbeteende varit förhållandevis enhetliga. Främst torde detta berott på enstaka uppfödares dominerande ställning och den av Gulin drivna och nu allmänt accepterade uppfattningen, att en ”äkta hälleforsare” har en stor del av sina rötter hos hundar som sprungit fram ur M.Normans avel.
En efterfrågan på valpar som inte motsvarades av tillgången innebar att nya uppfödare tillkom under 80-talet. En uppfödning där hundarna ibland till sitt utseende och jaktsätt var helt otypiska med det som under decennier varit kännetecknande för hälleforshundarna. Innan årtiondet var slut hade bl.a. ett antal kullar fötts fram med småväxta, kvadratiskt byggda och starkt fågelintresserade hundar som alla hade sålts under benämningen ”hälleforshundar”.
Den 24 januari 1988 föds den sista valpkullen i J.Gulins uppfödning. Kullen bestod av nio valpar och en av dessa, hanhunden Boris, skulle senare komma att utgöra modellhund för den första utarbetade och godkända rasstandarden för hälleforshundar.

1920-tal 1930-tal 1940-tal
1950-tal 1960-tal 1970-tal
1980-tal 1990-tal 2000-tal

Tillbaka