Blandat

Hunden Ari från Boden

Hunden Ari från Boden

Det var en riktigt lyckad jakt helg i slutet av oktober. På lördagen så gick jag och Ari in på våra marker österifrån, vi hade bra väder och bra vind. Det gick 30-35 minuter efter att jag hade släppt hunden kl 06,30 så var det fullt ståndskall på hunden. Jag började smyga an på ståndet och hade förmånen att få skjuta en singelkalv på ståndskall. Vi tog ut och hängde upp den första kalven och sedan bestämde vi oss för att gå en sväng till. Sagt och gjort, jag tog en ny sväng och gick in från storvägen, efter ca 20 minuter så fick jag höra att hunden tog upp en ny älg. Det var ett ganska oroligt upptag med korta förflyttningar och gångstånd. Efter ett tag fick jag syn på en älgsilhuett på andra sidan myren men jag fick inte rikigt se vad det var för älg. Det övergick till gångstånd och det gick rätt ned på passaren Anders Karlsson som fick skjuta kalven, då kon och kalven passerade honom. Vi gjorde vårt jobb och konstaterade att vi hade skjutit och hängt upp två älgar före klockan elva på dagen. Då tyckte vi att Ari hade gjort en kanondag och vi gick för att äta och vila en stund.

På eftermiddan gick vi en sväng till och Ari tog upp en ko som var enormt stor, den passerade mig på cirka 100 meter, men jag tyckte att den var alldeles för stor så den släppte jag. Efter ca en och en halvtimme så var hunden tillbaks och han såg alldeles nöjd ut så vi åkte hem.

Söndagen (dagen efter) så for vi upp till Sandträsk igen och skulle prova om vi fick upp någon älg. Jag gick två svängar och Ari jobbade bra men kunde inte hitta någon älg. Då jag kom fram till slutstationen på rundan gick jag upp på vägen och vinkade åt passarna och frågade om dom hade sett hunden. Han hade bara passerat vägen och kände väl förmodligen något spännande. Då jag stod vi vägen så ser jag att hunden kommer tillbaks mot mig men då Ari har ca 50 meter kvar till mig så vänder han om och sticker. Konstigt tyckte jag, jag kunde inte hålla tillbaks min nyfikenhet. Jag går in en bit och ser om jag ser några spår på snön. Då jag hade gått två-trehundra meter så kom jag på älgspåren av två stora älgar men spåren var inte så färska så jag gick tillbaks till vägen. Jag pratade med dom andra och vi beslöt att avvakta utifall Ari sklle ta upp någon älg. Efter ungefär 20 minuter så blinkade lampan på skallindikatorn, men jag hörde ingenting. Jag placerade ut passarna där jag fantiserade att älgarna skulle komma och började själv sakta gå mot hunden. D å jag hade kommit upp ifrån backen så hörde jag Ari tydligt. Klart och tydligt ståndskall och han stod helt stilla. Jag hade en myr emellan mig, hunden och älgarna. Jjag tänkte att om jag kommer i myrkanten så kanske jag kan sitta och vänta ut älgen. Jag hade precis kommit på plats och som på beställning kommer hund och älg ut ur riset vid myrändan, jag siktar och väntar på skottilfälle, men då händer det tråkiga, han stannar precis vid en stor tall så jag inte kommer åt han. Han står helt stilla och så vrider han på skallen och tittar precis åt mitt håll, hunden skäller och tittar på mig. Det ser ut som han tänket skjut då idiot...då tar älgen ett steg fram och träffas av en 375 magnum. Det var en härlig helg med tre skjutna älgar på ståndskall, två kalvar och en tretto taggare. Jag har en fantastisk hund om jag får säga det själv.

Henrik stolt ägare av en Hälleforsare.